emsebulan

Jag har börjat känna mig rätt så ensam på sista tiden, det e ju inte så att jag inte har några kompisar för det det har jag men det e mer att det känns som något saknas....det finns ingen som jag kan vara totalt ärlig och mig själv med...och jag menar inte nu att det e en kille jag behöver.....jag vet faktiskt inte vad jag behöver egentligen och om det e en kille e det väl kul om inte så e det väl kul också....det bara känns ensamt det e allt.
Alla andra jag känner har verkligen den personen, den som dem delar allting med...som dem kan säga vad dem vill till utan att skämmas eller oroa sig för hur den andre ska reagera....det är en sån vänskap eller relation som jag vill ha....och om jag ska vara helt ärlig tror jag att jag hade kunnat haft det om jag verkligen var mig själv hela tiden....men fler än en gång har jag kommit på mig själv att spela någon jag egentligen inte är....men vem e jag då? hur fan ska jag veta det när jag e 18 år gammal?
tydligen har ju andra luskat ut det så varför inte jag? ja vissa har till och med bundit upp sig för livet, med äktenskap och flyttat ihop och gud vet vad....men jag känner att jag inte riktigt e där än....
och för någon som undrar vad jag vill ha i julkapp så överst på min önskelista står det: att slippa vara ensam längre...